Vad sysslar de med i Fagersta?

Vad sysslar de med i Fagersta? Det har jag grubblat mycket över de senaste månaden, när jag för ett uppdrag jämför kommuners statistik över medielån på bibliotek. Kvinnor står för mellan 60 och 70% av alla medielån i samtliga kommuner utom 3. I två (Alvesta och Oxelösund) är siffran 50%. Men i Fagersta är den 43%. Så frågan är, varför har Fagersta, som enda kommun, fler utlån till män än till kvinnor?

Nu kan det finnas diverse mättekniska aspekter på detta, som förklarar saken. Kanske erbjuder Fagersta någon typ av tjänst i utlåningsform som lockar män mer än kvinnor, och som balanserar upp. Det kan också finnas strukturella faktorer, kring hur biblioteken fungerar, exempelvis i samarbete med skolbibliotek eller liknande, som påverkar. Men ändå: vad är det som händer i Fagersta?

Att jämföra på detta sätt, med benchmarking, är ett enkelt sätt att hitta sina förbättringspotentialer. För om två kommuner klarar att uppnå jämställdhet (eller snarare könsbalans, när vi stannar vid att ”räkna skallar”). Och en klarar att uppnå normbrytande siffror (bibliotekslån är enligt normen kvinnligt). VAD motiverar att vi hos oss ligger kvar på, säg, 65% av utlån till kvinnor? Kan vi verkligen skylla på att männen inte vill?

Att systematiskt jämföra indikatorer väcker en tävlingsinstinkt: Vi vill bli bäst! Men än viktigare är att det synliggör en förbättringspotential. Det som sågs som omöjligt blir plötsligt görligt. I detta ligger styrkan.  I att hitta dem som lyckats, och kunna kopiera framgångsrecepten – självklart efter anpassning till de egna förutsättningarna. Att inte behöva uppfinna hjulet flera gånger.

För visst blir vi alla nyfikna på vad som händer i Fagersta? Visst får vi lust att ringa upp biblotekarierna där och be dem förklara? För visst vore det häftigt om vi kunde nå samma resultat hos oss?