Det räcker inte med hur…

”Mamma jag vill baka!” Säger min treåring en regnig söndag i april.

Jag som är rätt trött på att delta i lekar som katt, kapten eller häxa blir glad: ”Vad vill du baka? Bullar? Kaka?”

Min motfråga är helt felställd. Mitt barn står med kavel och pepparkaksformar i handen. Det är inte vad hon vill baka som spelar roll, utan hur. Hon vill kavla och trycka formar.

Jag kommer att tänka på episoden när jag hör vetenskapsradions granskning av två skolprojekt, varav ett lean-baserat. Lärarna får introduktioner till en metod som ska förbättra elevresultaten genom att minska mötestid och öka arbetet med ständiga förbättringar. ”Innehållet är det upp till oss i professionen att utforma”, säger den intervjuade förändringsledaren.

Som utomstående framstår det hela som ganska märkligt: antalet mötestimmar är knappast i sig huvudorsaken till de sjunkande skolresultaten och de ökande klyftorna i svensk skola. Ständiga förbättringar skulle kunna leda till förbättringar inom detta område, men likaväl inom vilket annat område som helst som arbetsgruppen känner sig motiverade att hantera. Och motivationen är sällan störst där möjligheterna att göra något känns begränsade.

Granskningen sätter fokus på något viktigt. Goda processer är meningslösa om de inte kombineras med tydliga mål för vart de ska leda. Och målen måste vara formulerade på ett sätt som gör dem möjliga att uppnå. De måste med andra ord vara nedbrutna på ett sätt som ger substans till processen. Vad skapar bättre och jämnare skolresultat? Är det lärarens kompetens? I så fall är det den som ständigt ska förbättras. Är det möjligheten till stöd och hjälp utanför skoltid? I så fall bör förbättringsarbetet handla om att förbättra möjligheterna till sådant via skolan, eller kanske om att minska behovet av dem. Eller handlar det om något annat? Kanske flera faktorer samverkande? Då krävs flera, parallella mål för att uppnå resultatet.

I och med OECE-rapporten som presenterades för ett par veckor sedan, vet vi betydligt mer om varför de svenska skolresultaten sjunker. Utmaningen för varje kommun, skola och arbetslag är nu att hämta hem dessa resultat (efter utredningsprocessen), konkretisera vad det innebär för deras egen verksamhet och sätta fungerande mål att arbeta emot. Har vi detta, då är en stunds systematiskt reflekterande över vilka förbättringar som behöver ske, en god och fungerande process.

Så att införa lean är inte en patentlösning på alla problem. Inte ens om ni tillsätter ett jämlikhetsperspektiv! Men fyllt med gott innehåll kan leanprocessen vara användbar.

Och treåringen? Hon fick trolldeg tillslut, och bakade stjärnor som fick torka, och som målades med glitterfärg. Det blev väldigt vackert, men inte direkt något gott till kaffet.

Hälsar Christina Ahlzén, grundare av Medida och delägare i JÄMLEAN

Detta inlägg är publicerat i Uncategorized. Bokmärk permalink.Stängt för kommentarer, men du kan lämna trackback:Trackback URL.